Twittrade i morse om hur less jag var på åsikter om och analyser av Google+. Men det är givetvis svårt att inte ha några åsikter om det, om man gillar sociala media. Det är mest det att merparten av nuvarande diskussioner i mitt G+ flöde handlar just om det.
Låt mej börja med att säga att det känns genomtänkt. Google har givetvis gjort en analys av de stora, Facebook och Twitter, och funderat på hur man kan göra kärnan bättre. Vad man kom upp med kallas för Circles, kretsar på svenska, och låter dig dela in dina vänner/kontakter i grupper och ger dig möjlighet att posta dina inlägg till en eller flera grupper.
Du kan också följa personer, likt Twitter och inte som på Facebook där dina vänner måste ha godkänt dig som vän. Det är en naturligare approach än Facebook, som jag enligt är vän med Fredrik Virtanen fast jag, som du förstår, inte känner honom alls.
Där har du kort och gott kärnan i Google+, och det viktiga som skiljer mot FB och Twitter.
Andra saker man kan göra på Google+ är t. ex Huddle, som är en chat för (endast) mobila klienter, och hangouts som är videochat. Det finns också en schysst integration med Picasa och ett modernt och fräscht gränssnitt.
En stor nackdel är att det inte är tillgängligt för Apps-användare. Du måste alltså ha en @gmail.com adress för att kunna logga in.
Är det bra då?
Det är snyggt, rent och fungerar fint och tanken är rätt. Så visst är det bra.
Blir det nåt av det då?
Svårt att säga förstås. Jag har jämfört Facebook med ”Lotta på Liseberg” och Twitter med ”Babel”. Google+ är närmare Babel än Lotta om man säger så. I klarspråk, Facebook är folkligare och i nuvarande läge lär den stora massan stanna hos Facebook. För att G+ ska lyckas, måste det till ett omfattande API som man kan göra roliga saker med. Bara en sån sak som att skicka sina uppdateringar till Twitter, kräver en rejäl omväg och fungerar sisådär.
Jag är mer Babel än Lotta, så jag finns här på Google+
